Det är också vanligt att barn i sådana lägen försöker prata med föräldern och försöker muntra upp den, och kanske försöker få den att söka hjälp eller så. Att barnet börjar dagdrömma om ett bättre liv är också vanligt. I engelsk litteratur används ibland ordet ”enmeshment” för såna relationer.
Barn som inte blir sedda tar ofta med sig sina osäkra beteenden upp i vuxen ålder. Starka rädslor för att bli lämnad eller rädslor för nära och intima relationer är mycket vanligt. Dessa överlevnadsstrategier och rädslor behöver däremot inte betyda att du är medberoende.
Medberoende personer har svårt att sätta hälsosamma gränser. Ett personligt gränssystem är en inre mekanism som både skyddar och bevarar en individs kropp, tankar, känslor och beteende. Människor som är medberoende vet inte vem de är. Vi är egentligen inte medberoende till någon annan. Vi är medberoende till de strategier vi hade till våra föräldrar som barn.
Det är att vara styrd av det system man växt upp i. Beroende är att ge en känsla av att ta sig själv tillbaka. Psykisk ohälsa är resultatet av vårt medberoende.
Känslan av att vara dålig eller smutsig, är så jobbig att barn ofta snart börjar utveckla fler överlevnadsstrategier (försvar). En viktigt försvar som är kopplad till medberoende kallar vi falskt hopp. Detta innebär att barnet börjar göra saker, eller försöka förändra sig, för att få sina behov uppfyllda.
En person som är medberoende behöver inte komma från ett hem där någon förälder var alkoholist, men det kan ha funnits andra orsaker som gjort att barnet inte kände sig sedd eller bekräftad på det sunda sätt ett barn behöver. Det kan också utvecklas i familjer som inte har något av ovanstående men där någon av föräldrarna själva bär en medberoendeproblematik då medberoendet i sig tar sig uttryck som ett missbruk. Nämndemansgården har olika varianter av program riktat mot anhöriga, medberoende och Vuxna barn från norr till söder. Här finner du innehåll för var program och hur de leds av våra terapeuter med spetskompetens i beroendeproblematik inom familjer.
Om du är en förälder till ett barn med beroendeproblematik så är jag övertygad om att du redan har gjort allt som står i din makt för att hjälpa henne eller honom till förändring. Du kanske har testat att vädja, skälla, gråta, försöka förstå, övertyga, ifrågasätta eller muta. Barnen fick en väldigt ljus barndom. Jag hade en självbevarelsedrift när det gällde dem, att de inte skulle drabbas av det som pågick mellan Thorsten och mig.
Så pass nykter var jag att jag inte projicerade mitt medberoende mot dem. De har heller inte blivit det minsta medberoende. De kan antingen ha känt alltför höga krav från föräldrarna eller för stor bundenhet till dem, eller ibland haft alltför långa tömma. Ofta arbetar personen inom vårdsektorn. På samma sätt kan en medberoende förälder (med all välmening) göra för mycket åt sina barn istället för att lära dem att göra det själva – och därigenom signalera till barnet att det inte kan göra det tillräckligt bra själv.
På så sätt får barnet en självbild som säger att den inte klarar något själv.
Jag lider alla helvetes kval då ingenting kan få henne från spriten. Hon struntar i sina barn , och hon är på den ena behandlingen efter den andra. Om då min barndom var den värsta tänkbara så är min vuxna tid ännu värre.
Jag har varit medberoende hela mitt liv, och kan bara stå och se på när mitt barn går under. Jag känner igen mig jättemycket i hur du beskriver medberoendet. Jag har inte växt upp i en familj där det funnits missbruk, men familjen var dysfunktionell på andra sätt. En terapiform som ofta används såväl för missbruk som medberoende och för vuxna barn är gestaltterapi. Det är barnet inom oss som har roligt, som vet hur man leker.
Alkoholistbarn får i mycket unga år ikläda sig en vuxenroll. Det inre barnet fick inte riktigt den plats det hade behövt för att utvecklas. Det är dock aldrig för sent att i vuxen ålder leta rätt på sitt inre barn och börja ha kul. ACoA tar sig själva på för stort.
Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. Vidare har medberoende personer svårt att sätta tydliga gränder och de blir ofta överkörda och är lätt manipulerade samt osäkra som individ. Hur slutar man vara medberoende ? Det första steget både för en missbrukare och för en medberoende är att göra sig av med problemet och sluta med ovanan.
Комментариев нет:
Отправить комментарий